Idag åkte vi ju med Pelle till hästkliniken i Stav. Och det gick väl bra. Han var snäll å så vilket var bra. Fast varför skulle han vara dum lix? Fina hästen!

Vi sprang, longerade, böjde, bedövade, röntgade, gipsade och fixade. Dem visste inte riktigt vad det var. Men på bilderna såg dem ett svart sträck i hovbenet som inte skulle vara där så då misstänkte dem en spricka. Så det blev gipsning av hoven och boxvila tills på måndag, då vi ska åka tillbaka och kolla hur det har blivit.

Lite blandade känslor just nu faktiskt. Usch, vill bara att han ska bli bra. Orkar verkligen inte gråta mera, så ska bara försöka att vara glad och hoppas. Han ska bli bra. Han måste det!




Btw så förstördes just min dag. Åh ska verkligen inte klaga och så här i bloggen.. Men jag vet att du läser det här och jag orkade verkligen inte med dedär just nu. Inte idag. Inte när jag mår såhär.
Nu ska jag bara försvinna, bort från allt. Leva livet, i bara några timmar. Utan dej, utan någon.

/Gullman