Tänkte varje dag ett tag framöver skriva ett inlägg om lite hästar som betytt lite extra. Dem som verkligen förtjänar att nämnas i ett eget inlägg, lite kort. Många av dessa känner ni nog inte igen, men iallafall. Nu kör vi!

Vet inte varför jag börjar just här.. Men så blev det.



Buckingham "Lotus"
f. 1997-05-15
e: Buckfinder (US)
uu: Ojojoj
uue: Ego Boy
Varmblodig travare

Lotus, var den första storhästen jag red regelbundet efter ponnytiden. Verkligen inte den optimala första storhästen, en ridtravare som inte kunde det minsta och dessutom var lite.. speciell. Han var väldigt stressad och nervig och hade dessutom problem med ryggen och lite sånt. I början var det ett stort projekt att bara komma upp på honom, och innan varje ridpass var han tvungen att bli släppt på ridbanan och rusa av sig i typ 20 min. Riktigt mycket nerver och energi i den här hästen. Många tyckte det var väldigt dumt av mig som bara var 12 år då, att ha ansvar för en såpass "krånglig" och dessutom stor häst. Men jag älskade honom haha, och tyckte det var jättekul att rida en sån stor häst :)

I början blev det väl inte speciellt mycket svårt och seriöst gjort, jag kunde liksom inte göra allt jag gjort med ponnysarna med honom.. Fick jag lära mig den hårda vägen ;) Ville rida barbacka.. Fick tugga grus efter bara några varv. Ville hoppa, och det ville Lotus också, så mycket att han försökte klippa staketet till ridbanan och jag flög av rätt regält hehe. Men gav upp, nej, det gjorde jag inte!

Och några månader senare hade vi från att inte kunna göra någonting, dessutom att han ibland stod på bakbenen och sånt, startat våran första klubbtävling i hoppning, galopperade i båda galopperna dessutom i hyfsad form, hoppat kanske 90-1 m på träning, och dessutom fått ett ganska starkt band. Tyvärr slutade våran historia där. Men det gjorde inte så mycket. Jag åkte och hälsade på honom en gång, och det var lite sorgligt att se honom igen och sen behöva lämna honom.. för alltid. Men för kanske ett halvår sedan fick jag kontakt med en som kände hans nya ägare, och vem vet, jag kanske träffar på honom igen någon gång i framtiden. På grund av ryggen rids han inte längre, utan är sällskapshäst vad jag förtsått. Men jag hoppas han har det bra, vart han än är, vad han gör och vem som har honom. Fina Lotus.























/ Emma