SKRIVET: 2011-03-22, kl 20:17:59 | PUBLICERAT I: Emmas inlägg

Vad håller jag på med?

Jag har inte ens anat själv vad jag saknat så mycket. Vad jag behöver så mycket. Vad är det här, vart har det där tagit vägen. Då när vi, ensamma på en galoppbana, bara släppte allt. Bara vi två. Ingen annan som finns där, ens i bakgrunden. När vi är som allra starkast. Tillsammans. Den känslan när han på en sekund är uppe i högsta växeln, när han tar i och allt annat bara suddigt försvinner. När vinddraget gör att tårarna rinner, när man inte ser något, men utan att det gör något. När jag litar på honom till max, och bara vill skrika av lycka. När allt annat bara blåser bort.

När en gigantisk oxer dyker upp framför en. När man känner kraften i dem sista sprången. Och sen.. bara flyger. Den känslan är så obeskrivlig. Och det var väldigt länge sen jag upplevde det. Frågan är om jag ens kommer ihåg hur det känns. Det gör jag nog inte. Jag saknar att bara släppa kontrollen på allt. Släppa alla tankar, släppa oron på att något ska gå fel, och bara göra. Bara vara lycklig, bara älska det man gör. Att den enda tanken är "Det här är livet". Vi har upplevt det här många gånger. Men på senaste tiden? Vart tog det där vägen? Det där som fick mig att inse att det var vi två som hörde ihop. Det finns inget annat jag vill än att känna just det där igen. Släppa kontrollen. Släppa allt. Och bara flyga.



Emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0