Fyfan vad glad jag är fortfarande! :D Perfekt början på tävlingssäsongen (och comebacken sen typ 2 år ifrån riktiga tävlingsbanan) med först Stäket för ett par månader sen med en klass som gick kalas (0+4 fel, rev sista i omhoppningen, och en 9:e placering) och nu den här på Sollentuna! Är mer taggad än någonsin vill jag lova, det här är verkligen det bästa som finns utan överdrift! :)

Pijano fick vänta i timmar i bussen eftersom första klasserna var sjukt långa och jag dessutom startade som nummer 51 i min första (100 cm).. Sen blev det lite knas i planeringen så hann bara rida/hoppa fram i 5 minuter (!!!), vilket är helt sjukt. Tänkte och sa verkligen "det här får verkligen gå som det går, han är en kung om han ens försöker hoppa". Dessutom glömde jag bort vilket hinder jag skulle hoppa efter ettan - första gången det har hänt att jag glömt banan. Men kom på det efter jag sagt lite väl högt "Men.. Vad gör jag?!" ;) Så går han in och levererar dubbelnolla och en 10:e placering!! :D Det var så nära glädjetårar vill jag lova. Har aldrig mött en häst som ställt upp så som han gör - i ALLA lägen. Helvete vilken kung han är. Bättre finns inte.



I 110 fick jag mer framridning, på både gott och ont faktiskt. För han var trött efter den långa dagen. En sekund tänkte jag stryka oss, men kom på att vi faktiskt behöver komma till start för att jag kan banga ur "i framtiden" annars. Alltid så. Jag tycker inte 110 är högt, men på Pijano ÄR det de. För han har inga extra marginaler eller så, utan man måste verkligen rida runt hela banan, även om han ALLTID försöker och kämpar för min skull. Det var över ett år sedan vi hoppade den här höjden borta senast, och det var på en Pay & jump. Och då fick vi dessutom 24 fel. Inte så lyckat med andra ord.

Så körde på den planen igen "det får gå som det går, är nöjd så länge vi försökt" typ. Och han var trött, väldigt trött. Men tappade inte bjudning eller något för det. Men på fyran som dessutom stod i en lite knixig sväng kände jag att han hade lite dålig galopp (större risk att riva då) så smackade faktiskt till lite - mitt misstag. Ni lär se på filmen att han tar bak öronen och sådär hehe :P Så en bom åkte. Sen fick jag inte riktigt honom på bakdelen inför räcket efter, och det är såpass precis för att vi inte ska riva. Så den åkte rätt regält. Men sen hoppade han så kanonfint trots att han verkligen var tröttare än jag någonsin känt inne på hoppbanan. Fick 8 fel, två rivningar alltså. Men är så grymt jäkla nöjd att ni förstår inte.



Obeskrivlig känsla när jag verkligen känner att han gör allt för mig och kämpar fullt ut trots "dåliga förutsättningar". Finns ingen bättre känsla. Och grymt att han klarade kombinationerna så jäkla bra också. Var inte ens minsta lilla i i 110.. Han har haft grymt svårt för SÄRSKILT oxer-långt ett språng-räcke, det är typ mördarkombinationen för oss, och det var den jag fasade över i båda klasserna också, men fyfan vad glad jag blev när det funkade utmärkt ändå! :D Vissa pusselbitar faller fortfarande på plats, trots att åren går..

/ Emma