Visste ni, att när jag hör den här låten som är på filmen här nere, tänker jag alltid på Pijano? I den är det klipp från våra absolut första tävlingar tillsammans, och jag minns hur stolt jag var - över ett knappt godkänt lokalt LB:1 program i dressyr och en felfri lokal 90 cm CR. Jag var verkligen det. Det var stort då. Något som ser så självklart ut nu, var inte det då.

Och den är speciell för mig på ett annat sätt också. För jag minns när jag låg inlagd på sjukhuset efter en hästolycka, och min morfar sa att hästar var livsfarliga och att jag aldrig mer skulle hålla på med dem. Då visade mamma den filmen, och min morfar, MIN MORFAR som aldrig någonsin visade känslor på det sättet - grät. Efter den gången kan jag inte minnas att han sa så igen. Min morfar, jag saknar dig.

Denna är även den som har näst mest visningar av alla (det är många) mina filmer på youtube. Den som har mest, är den enda som har samma låt.. Men när jag ser på den här nere, får jag alltid tårar i ögonen. Allt var så oklart på den tiden. Jag hade precis börjat drömma om att Pijano någon dag skulle bli bara min, men jag "visste" att det aldrig skulle vara möjligt. Men ibland går drömmar i uppfyllelse, för det gjorde det för mig. Det här är det bästa som har hänt i mitt liv. Hade jag inte haft Pijano, hade jag inte stått här idag.



/ Emma