Detta är till dig. bara dig. men alla andra får läsa. för jag vill att dem ska veta vilken underbar person du är.

Okej, vet inte riktigt hur jag ska sriva det här så att allt jag vill säga blir sagt, men jag ska försöka. Först och främst vill jag verkligen tacka dig. Tacka dig för att du har varit en av de få personer som verkligen har funnits där när jag behövt dig. en av de få personer som verkligen har brytt sig. För jag är jävligt tacksam ska du veta. Att veta att du finns, det är det som har gjort att jag har klarat av det här. Alla problem och sånt, allt har varit mycket lättare med dig vid min sida. Så tack. Tack för att du finns. Sen vill jag tacka dig igen. Tacka för att du en gång för länge sedan valde att berätta att man faktiskt kan åka bussen en station till så att man slipper gå en omväg i spöregn helt i onödan. Och sen ett tack för att du faktiskt valde att gå upp varannan morgon och gå ner till stallet och släppa ut två söta hästar, i tre veckor och göra vardagen en smula lättare för en liten sketen etta. Det gjorde vardagen verkligen mycket bättre. Tack för att du ens brydde dej, överhuvudtaget, TACK!

Sen vill jag bara tala om att jag aldrig någonsin kommer glömma bort alla galna saker som vi har gjort. Skulle gärna vilja göra fler, men det går tyvärr inte. Men allt finns som minnen sparade, för all framtid. Alla promenader till vh, pendeltågsresorna, 32:an, donkenfrukosten och inte minst en av de bästa nätterna i mitt liv - Bålsta!
Även fast jag var sjukt trött och bara ville ligga i min säng och sova, så slog den natten nästan allt. Underbart att få en guidad rundtur sisådär kl 2 på natten, någonstans, ingenstans. av världens bästaste du. Det var du som gjorde det så bra.

Att bli utslängd från matsalen för att man sover, kan man verkligen bli det? Och alkohol, vad är det? Ja, det finns så många konstiga frågor, men bara vi vet svaren. För bara vi har varit med om det. Och jag kommer aldrig glömma, aldrig aldrig.

Det borde finnas fler av dig, så att alla kan få uppleva det som jag har fått uppleva tillsammans med dig. Fast endå inte, för det finns bara en Frida Wikström, och det är du. Och jag är så otroligt jävla tacksam över att få lära känna dig. Verkligen, ett stort tack, för att du alltid har varit den du är och för att du inte är som alla andra. För att du är just du. Du är Speedo, min alldeles egna Speedo. Och så kommer det alltid att vara. Vart än på jorden vi befinner oss, så kommer det alltid att vara vi.

GULLMAR ♥ SPEEDO

Nu börjar livet. Ditt liv i italien, och mitt liv på berga - utan dej. Vet inte riktigt hur jag kommer klara det, men jag ska leva på det vi har gjort, för det kommer alltid att få mig på bra humör. För du sprider alltid glädje omkrig dej, fucking underbart!

Har så mycket mer att säga, men kan inte skriva det. För det finns inga ord för det. Nu får allt det andra ta över. Alla skratt, alla tårar, allt som jag upplevt med dig. Jag kommer minnas föralltid.

Frida, seriöst, jag är så jävla evigt tacksam för att jag lärde känna dig. Även fast vi fortfarande inte riktigt vet hur det blev så, men det var bara ödet, typ. Så jag vill verkligen tacka dig.

Och en grej till. Du får absolut aldrig glömma bort att jag älskar dig, från jorden till månen, runt universum, igenom alla svarta hål och tillbaka! ♥

/ den dryga fjortistjejen från STHLM









minnen.