Blir ett väldigt snabbt inlägg nu för vilken sekund somhelst försvinner internet. Berga lix. Därför har uppdateringen varit väldigt kass från min sida. Men jag har försökt sen i söndags..

Hursomhelst så jobbar jag på Berga nu. Med hästarna. Och till min förvåning så är det väldigt roligt. Trodde mest de skulle vara slit hit och dit och jättejobbigt men det är verkligen roligt! :D
Vi kör/rider 3 hästar om dagen + tar hand om mammorna å fölen oxå. Trodde verkligen att jag inte skulle orka eftersom att jag bara brukar rida på Esci. Men grejjen e att de inte ens e jobbigt. Tvärtom! Skulle helst vilja köra fler om tiden räckte till. Åh. Blir bara mer och mer interesserad av trav. Låg nere ett tag och tänkte byta till rid. Undrar vad jag tänkte då lix. Finns inga finare hästar att ha å göra med än dem här :)

Men igår iallafall så körde jag Fresa, Mona och Takida. Idag körde jag Fantom, Chippen och Jalle. Alla lika duktiga! ;)

Efter jag slutat så åkte jag till stallet. Escada vilade igår och egentligen så orkade jag inte rida idag men vill ju inte att hon skulle vila igen så de var bara att göra iordning henne. Och asså. ÅH. Hon blev jätteglad när jag kom. När jag gick in och skulle mocka så gick hon efter och tryckte in sitt huvud i min famn och ville att jag skulle klia henne. Så mys hon e!
Hon var jätteglad när jag borstade å fixade. Att tränsa var inga problem. Gapade snällt å allt sånt, finisen :')

Gjorde iordning och gick ut till ridbanan. Började rida efter en lång framskrittning. Ställde inga krav i början förutom att jag gjorde halter mm för att hon skulle lyssna. Och hon svarade direkt på mina hjälper. Red igenom henne litegrann i alla gångarter och genast blev hon helt mjuk i hela kroppen. Gjorde klockrena skänkelvikningar, öppnor och slutor och hon var grymt sammarbetsvillig. Gjorde även enkla byten på åttvolter som hon bara blir bättre på. Fyfan vad hon e underbar!

Jag kan verkligen säga en sak som är så otroligt sann. Att jag kan rida/köra många fina hästar som jag verkligen gillar. Ibland tycker jag inte att det är ett dugg roligt. Det kan jag erkänna, för jag ska inte ljuga. Undrar ibland varför jag valde den här sporten faktiskt.. Har flera gånger varit nära på att sluta om sanningen ska fram. Jag tycker faktiskt att jag är väldigt dålig.
Men så finns det en häst som ändrar allting. Ja ni vet nog vem det är. Escada. Just precis.
Och det finns inga ord som beskriver det här som jag försöker förklara. Men såfort jag sitter upp på henne så får jag en sån bra känsla. Jag känner mig på nåt sätt trygg. Mitt självförtoende ökar något så enormt att jag typ inte vet vart jag ska ta vägen. Det känns som om att jag klarar allt. Jag känner mig duktig. Det är sant.
Det finns inga gränser på hur mycket jag älskar henne. Helt sjukt. Det kommer vara vi två föralltid. Och när det inte längre är det, då kommer jag sluta med hästar helt. För det kommer inte vara värt att "leta" efter nån sorts ersättare, för det kommer nog inte gå att hitta. Det kommer aldrig finnas någon ersättare av nåt slag. Hon betyder mest för mig. Hon är mitt allt. Har störst plats i mitt hjärta.
Det var en väldigt bra slump att vi "träffades". För det finns ingen häst som passar mig bättre. Och säkert ingen ryttare som passar henne så bra heller. Känns jätte egoistiskt att skriva det, haha. Men så är det. Det är fakta. Finns nog ingen som känner henne så bra som jag gör. Och jag undrar ibland vad som skulle ha hänt om jag inte kunde köpa henne. Vart skulle hon vara, hur skulle hon må? Fyfan, skulle inte kunna klara av att tänka så varje dag. Så istället tänker jag på att hon faktiskt är min. Och det finns ingen som kan ta henne ifrån mig. Åh. Blir helt glad.

Nu blev det långt, men ah. Försökte beskriva hur mycket hon betyder för mig. Haha. Gick väl kanske inte så bra. Men jag älskar henne verkligen. Hon är mitt allt.

/Gullman