Okej. Nu kommer ett jätteflummigt inlägg. Ibland önskar folk att få se lite mer personlighet i bloggen. Och här får ni lite, trots att det är sällan jag är såhär "seriös".. Men det finns faktiskt en sån sida hos mig också, tro det eller ej. Fast väldigt sällan, och känns så mobbat egentligen. Men ah.

Först och främst vill jag klaga lite. Lite random sådär, inte till någon speciell, bara klaga lite. Jag hatar när folk klagar på att man alltid gör så dumma, dumdristiga och onödiga grejer. Att folk alltid dömer en ifall man tillexempel.. rider utan hjälm. Allt ska vara så pedantiskt alltid. Och så himla säkert. Och jag vet att det jag kommer skriva nu kommer många se som sjukt omoget men - man lever bara en gång. Hela livet tar man risker, och vet ni vad? Oavsett hur jävla försiktig man är, lindar in sig i bomull och aldrig går utanför dörren, så KOMMER man garanterat att dö någongång.

När jag blir gammal vill jag ha haft ett värt liv. Jag vill kunna säga att jag har fuckat ur helt, flippat galet och haft så otroligt jävla roligt. Skrattat mig blå i ansiktet, och levt så mycket det bara går. Gjort helsjuka grejer, tänjt på gränser, råkat gå lite för långt över gränserna och då behövt fått ta konsekvenserna (vilket jag redan fått gjort också, så jag vet faktiskt vad jag pratar om även om det kanske inte verkar så haha :P) och fått erfarenheter.

Hur kul är det att vara gammal och se tillbaka på ett liv man suttit hemma, inte gjort något speciellt. Inte gjort något galet. Inte nått sådär extra utstickande roligt. Inte ha massa rövarhistorier att berätta vidare, inte kunna se tillbaka på ett liv man faktiskt känner att man LEVT. Hur jävla roligt skulle det vara?! Vad värdelöst att ha levt ett helt liv, fast egentligen inte gjort det. Hela livet innebär risker. Jag åkte in akut i ambulanshelikopter och fick ligga inne på KS - ÄVEN fast jag hade allt "säkert" som går. Det kan hända grejer oavsett hur mycket skyddsutrustning man har och så vidare. Tro mig.

Och min filosofi är, att man lär sig av sina misstag - eller så gör man inte det och får göra samma misstag igen. Säger nån åt mig att jag VERKLIGEN INTE får göra något, tror ni inte att det blir lite extra kul att testa då? Det är ju så det är.. Iallafall för mig. Sen har jag en dålig förmåga att göra tvärtemot hela tiden haha :) Min omogna sida som sitter kvar lite kanske. Men.. nån dag blir nog även jag mogen. Men just nu vill jag bara ha kul. Jag skiter i vilket. Jag orkar inte sitta och oroa mig hela dagarna för allting. Jag måste sluta analysera allt som händer i detalj och så vidare. Skitsamma. Det är som det är. Även om det är skit, så är det ju som det är.

Jag vill se livet från den roliga sidan, så bra det bara går. För det finns så mycket jag redan gjort, vill och kommer göra, och säkert råkar göra. Och vet ni vad. Jag ångrar inte så mycket. Eller jo, en del. Men saker jag gjort har ändå gjort mig till den jag är idag. Jag hade inte varit jag annars. Jag är smartare och "mognare" än många tror, tror jag. Egentligen. Jag har bara en liten mur över det. Men fan. Skitsamma.

Jag vill hellre ha levt ett förjävla bra, kort liv. Än ett långt tråkigt. Nån gång dör man oavsett, somsagt. Life is a bitch, and then you die. Eller. Så har man levt ett riktigt jävla kul liv istället. Jag vill iallafall försöka. För jag har varit rätt trasig. Och än är jag väl inte helt hel. Det kanske jag aldrig blir. Men jag vill inte att det ska ta över något. Det ska det inte. Jag vill bara.. skratta. Vara glad. Skratta lite mer. Fucka ur. Jag vill ha gjort allt, och lite mer. Sånt som inte alla andra gör. När folk säger att dem haft ett rätt okej och RÄTT kul liv, ska jag säga "Aa, jag har då haft VÄRLDENS SJUKASTE liv, och det skulle ta en hel jävla livstid att förklara". Typ!





YEAH ME FOR THE PRESIDENT!

/ Emma