Alltså. Min häst är så jävla underbar. Finns inte ord för hur mycket, helt ärligt. Med tanke på allt genom åren är det här ett genombrott liksom. Visst, inte första gången, men första gången på ett års tid och sånt. Red ut med halsring bara, med Gullman och Escada. Skrittade först bort förbi Kalvsvik och sen vidare under tunneln och bort mot gravfältet.

Travade lite, och han var så jäkla fin. Behövde inte ens ta i halsringen, och trots att Escada kom upp brevid och nästan förbi ökade han inte ett steg. Galopperade, och lika lugn och lydig. Galopperade lite mer efter ett tag, plus bytte galopp - utan att behöva hålla i halsringen. Mötte en del andra ekipage på vägen, alla såg lite chockade ut eftersom min häst.. inte hade något träns hehe ;) Var tillochmed en som sa "ATT DU VÅGAR?!" hahah.. Det handlar inte om att våga. Jag känner min häst så otroligt bra, så jag vet liksom vad som går och inte går. Skulle aldrig riskera och göra något jag inte tror kommer gå - eller speciellt för att visa "att jag vågar". Min heta tävlingshäst är ändå inte riktigt som alla andras.. ♥

Red runt lite överallt och han var så kanonfin att jag bara ville gråta typ. I traven sänkte han nacken och gick riktigt avslappnat och i galoppen likaså, men framförallt att han höll en fin, rund och samlad galopp HELA TIDEN. Åh. Så sjukt. Märkte påriktigt ingen skillnad på att ha träns eller inte idag, förutom när han väl fått ta ner huvudet och äta ;) För då är det liite knixigare att få upp huvudet haha! Hoppade dessutom över ett litet terränghinder mitt inne i skogen. Han gjorde halt bara några språng efter, när jag bad honom. Helt otroligt, med tanke på hur det sätt ut för ett par år sedan. Fan, vi har verkligen hittat varandra. Och fan, vad jag älskar min häst. Mer än vad ord nånsin kommer kunna beskriva..

/ Emma