Jag får nästan tårar i ögonen av att bara skriva det här inlägget. Precis som jag fick idag när jag red, och hoppade, min älskade häst. Fyfan. FYFAN, vad fin han var. Jag kan inte med ord förklara känslan, helt ärligt. Jag blir alldeles lycklig av att bara kolla på bilderna från idag, även om det är långt ifrån att DEN känslan syns på dem liksom. Han är så jävla fin. Så otroligt jävla fin. Jag vet inte vad jag ska säga.. Men, ibland undrar jag om han är för bra för att vara sann. Han är verkligen allt jag har och allt jag någonsin kan önska. Mitt hjärtas kung.

Hoppade iallafall två räcken (på linje) och en oxer. Först rätt lågt men han hoppade som fan, jag skojar inte.. Det kan Gullman intyga hehe.. Nejmen red i en samlad kort galopp och han hoppade GALET, helt galet bra. Höjde upp lite, och lite mer och så vidare.. Lika galet sjukt bra hoppade han, med massor av luft oavsett om hindret låg på 50 eller 120 cm.. Det var inte så att han överhoppade sig onödigt mycket, utan han bara, studsade liksom. Helt sjuk känsla. Att äntligen, äntligen, äntligen vara här. Där vi är nu. Och att han är bättre än någonsin. Grymmare än han någonsin tidigare varit. Helt galet. Jag är fortfarande lika galet lycklig. Världens lyckligaste just nu typ, helt ärligt.



















/ Emma