Jag skojar inte. Fan också. Fan vad underbara djur det finns alltså. Red Anna först i ridhuset. Och hon var hur fin som helst. Gick i form i traven också utan att ta tillfället i akt och rycka ner huvudet och köra rodeo. Hon har ju lätt för att böja på nacken, men det är en riktigt härlig känsla att verkligen känna att hon arbetar igenom hela ryggen och trampar under sig.. (Utan att bara skjuta rygg för att hon muppar sig haha!) Hon var helt avslappnad och lyssnade på precis allt. Så jävla fin. Red lite skänkelvikningar i skritt och det gjorde hon klockrent.

Sen Mona i ridhuset också. Hon var lite rädd för ena hörnet, men annars var hon också sådär underbart fin. Tränade vidare på skänkelvikningarna och dem satt nästan klockrent i skritten även längre sträckor mot slutet. Åh. Sen så gick hon avslappnat och stadigt i form (lite bakom hand, men man kan ju inte kräva mer ännu) hela passet i både skritten och traven. Galopperade inget, det behövdes inte. Älskade svartafaran och Annabus.. vill bara ta med dem hem :(


Jag hade lovat mig själv att inte fästa mig vid NÅGON häst som inte är min egen. Och nu har jag lyckats med två. Jävla skit. Kommer sakna dem fruktansvärt mycket nu måste jag säga.. Varför gör jag såhär mot mig själv?

Åkte ut till Pijano i regnet sen. Och ni anar inte vilken äkta lycka det var att äntligen få lägga på Pijano en hoppsadel, hopptränset, benskydd.. Och kliva i hoppstövlarna och bygga fram hinder. Har saknat att hoppa så obeskrivligt mycket, ingen kan förstå hur mycket - helt ärligt. Och idag var det dags. Ett riktigt hopp-pass, men utrustning och "riktiga" hinder. Skrittade och travade fram ute först, till Kalvsvik och tillbaka. Sen in på ridbanan då.

Han kändes nästan lite lat i traven först, säkert lite "ovant" med sadel på också. Men fick ta tillbaka att kallat honom lat sekunden efter första galoppfattningen, snacka om att han gått och sparat energin till galoppen haha :P Brallade som sjutton. Började rulla över en enkel bom på marken först och han var superfin, bytte över bommen varje gång jag bad honom och la sig rätt typ hela tiden.

Hoppade fram på en liten tunna (kanske 70-max 80 cm hög) som stod mellan två hinderstöd och han var kanonfin. Överhoppade sig som sjutton, men kalasfin verkligen. Sen ett litet räcke på kanske 70 cm, vilket också gick klockrent. Hoppade dem två på linje, och åh. Kalasfin där också haha. Skuttade över en oxer på 90 cm, och han hoppade det så löjligt lätt att jag började skratta.

Höjde upp räcket till typ 100-105 cm, och oxern till 110. Tog räcket först och han hoppade SOM FAN! På riktigt säkert 30-40 cms luft.. Han höll alltså på att hoppa mig ur sadeln helt ;) Var verkligen inte beredd på ett sånt språng, han brukar hoppa väldigt flackt på såna här räcken nämligen.. Tog räcket några gånger till och han hoppade lika galet högt, om inte ÄNNU lite högre.. Knäppa pållen ;) Men i samlad galopp både före och efter, han drog ingenting och höll alla fyra benen på marken :) Han studsade över det så himla lätt att jag blev typ mållös.. Räcken är ändå det svåraste att hoppa på honom, och då att han hoppar som att det legat på 130.. Sjukt. Det är helt sjukt faktiskt. Min lilla arab liksom ♥

Men det slutar inte här.. Skulle ju hoppa oxern och eftersom han hoppat så galet på räcket höll jag honom ganska kort i hopp om att förminska språngkurvan lite iallafall.. Men HAHAH.. Så hoppar han ÄNNU "värre". Helt galet, han hoppade mig helt ur sadeln och det var ett under att jag inte fick tugga grus haha.. Men fyfan vad fint han hoppar, med hela ryggen och ah.. på riktigt närmare 50 cms luft på en 110 oxer.. Tog den några gånger och vande mig vid dem galet gigantiska sprången.. Så det gick mycket bra sen haha! :D

Han verkligen bjöd på alla hinder sen när jag skulle galoppera och trava av honom, hela tiden drog han och laddade. Så travade av honom ute istället haha. Fyfan vad han måste saknat det här också, så här glad har jag faktiskt inte sätt honom på riktigt länge. Min fina, fina häst.





/ Emma