Escada. Hon står nere i stallet. I sin stora ljusa box. Glad, lugn och snäll. Har bekantat sig med sina nya grannar och är bara väldigt nöjd eftersom att man kan äta av hela golvet (halmen haha). Har inte fattat att hon har två luckor som hon kan kolla ut ur, men ändå, väldigt chill.

Och det känns så bra. Helt förjävla bra. Att säga till henne att hon aldrig mer behöver återvända dit. Aldrig mer. Även fast hon inte förstår, så förstår jag. Och det gör mig ännu gladare. Nu får hon andas ut. Ta det lugnt och bara vara häst. Världens finaste häst*

Det känns helt overkligt. Och även fast jag har nypt mig i armen hundratusentals gånger så står hon faktiskt kvar. Där inne i boxen. För hon är min ♥



Kan inte få fram ord för hur lycklig jag är. Helt klart den bästa dagen i mitt liv! :D
Är så otroligt tacksam ska ni veta!
Shit, tror fortfarande att det är en dröm. Är för uppspelt för att fortsätta skriva. Helt galet!

/Gullman