Okej, fick in lite önskemål om vart Escada stod förut och hur det kommer sig att jag fick köpa henne osv. Så ah, tänker berätta lix. Dock i väldigt stora drag.. bara så ni vet ;)

Det började med att en stod hästbuss kom inkörades på stallplanen på ridskolan. Jag och Emma L (tror jag att de var) gick ut för att kolla vad det var flr hästar som kom. En gubbe öppnade luckan och nästan sprang ner för rampen med en stor lurvig svart häst (med grön grimma, haha, jag kommer ihåg..). Räckte grimskaftet till mej och viftade med handen. Nästa häst ut såg nästan exakt likadan ut och den fick Emma ta. Vi gick in i hagen och ledde dem några varv inan vi släppte dem. Kommer oxå ihåg att det var en väldigt mulen dag och vi skulle iväg till allsvenskan.

Sen var det inte så mkt mer med det. Två nya hästar hade kommit lixom, händer nästan hela tiden. Men grejen var den att ngn vecka senare borstade jag litegrann på Escada. Märkte direkt att hon inte var ngn "vanlig" häst. Hon var.. mer speciell lix. Väldigt svårt att förklara. Hursomhelst så borstade jag henne litegrann varannan dag typ och gillade henne mer och mer. Dock fick jag inte börja sköta henne eftersom att jag redan då var skötare på två hästar.

Har väldigt dåligt minne. Men vissa saker kommer jag verkligen ihåg. Som första gången jag red henne. Shit, vilken häst. Till att börja med var hon väldigt bakskygg, så man var tvungen att bli uppslängd. Och åh jag kommer verkligen ihåg första ridpasset. Hon var hur lurvig somhelst, hade ett svart träns, cobrasadeln, hippson-schabrak, haha, shit. Vilka flachbacks jag får nu.
Hursomhelst så var hon ju väldigt ung så jag krävde ingen form eller något utan vi red på bara helt normalt. I slutet så var hon väldigt mjuk och sökte sig neråt. Jag var så glad efteråt. Åh underbara häst!

Red henne några dagar senare oxå. Hade jullov då. Red på kvällen. Kommer ihåg det ridpasset oxå. Typ tror de va Stubben som red på Winnipeg och han var helt galen, medan Esci var het lugn och fin. Efter det så räknades hon som min favorithäst (vad nu alla andra tyckte om det..? :( )

Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Hade ju Caravelle och Coquin att sköta så jag hann lixom inte riktigt med Escada. Kommer iallafall ihåg att jag red henne på lektion då och då om jag inte minns fel.

Sen hände en grej, som gjorde att hon blev helt knas. Gick inte att tränsa, sätta å grimman eller sko. Vilket då skapade problem. Orkar inte gå in på detaljer såhär, men det gick  verkligen inte. Man fick plocka isär tränset, tränsa bakifrån med massa mat och grejer. Tur i oturen var det att det var nära till sommarlovet.

Så självaste "historien" började i somras. Hon fick inte gå på sommarbete för att Andy skulle "rida till" henne. Men så blev det ju inte riktigt. Till en början red Stubben. Sen en dag började jag rida henne. Det ridpasset gick bra, väldigt bra. Likaså dagen efter. Fina fina fina häst. Började gilla henne mer och mer och borstade och red i stort sett varje dag. Kommer ihåg att jag ba " åh, hon e heelt klart min favorithäst" och alla som satt på bordet skrattade och sa " sååå typiskt dej" (lite sådär hånaktigt om ni förstår)..

Hursomhelst så gick dagarna och varenda dag blev bättre och bättre. Det var alltid lika roligt att rida, varje dag. Jag älskade att rida henne. Vi började lita mer på varandra oxå. Det gick bättre att tränsa och allt sånt och för varje dag som gick så kändes det som om att vi lärde känna varandra mer. Och jag kan säga, jag har aldrig någonsin träffat en häst som henne förut. Verkligen något speciellt.

Sommaren är kort, som vi alla vet. Och när allting gick som bäst så nämade sig dagen då jag skulle flytta till Berga. Kommer verkligen ihåg den dagen. Första gången jag red ut långt på Escada helt själv. Typ den bästa ritten i mitt liv oxå. Aldrig njutit så mkt av ett ridpass fast endå varit så ledsen. Och glad. På ngt sätt. Hon litade på mig till 110%, gick förbi alla möjliga konstiga saker och jag vet inte vad. Hon tvekade inte en sekund någonstans och vi red långa rundan (skog, ängar och bostadsområde). Träffade på barnvagnar, lekande barn, konstiga bilsläp, ja alltmöjligt och hon bara chillade på långa tyglar. Åh finaste! :')

Men somsagt. Jag flyttade till Berga. Visst var jag glad över att få komma bort. Men ändå. Lämna världens finaste kvar på ridskolan. Efter allt jobb. Hur skulle det gå sen lix?
Och jag visste hur det skulle bli. Inte bara för att "jag kan tränsa blabla" utan för att det var så.

Fick samtal då och då "hej, Escada gick inte att tränsa idag.. osv". Fick en klump i magen varje gång. Usch mådde fett dåligt, helt seriöst. Och fick fett dåligt samvete eftersom att jag faktiskt hade Pelle oxå. Allt vara bara helt uppochnervänt. Ville typ dö..

Men en tanke hade ändå ploppat upp i mitt huvud. För under den tiden jag red henne i somras så hade jag bestämt mig för att den hästen skulle bli min. Vare sig mina föräldrar ville det eller inte. Så det var bara att gå hem och tjata. Och under alla år jag har tjatat så hade jag ju fått ett x antal nej. Och tillslut då "fått" Pelle på foder. Men det var det. En egen häst var det inte ens att nämna. Visste att det skulle bli ett nej.

Men nu ere så, att Escada faktiskt inte bara var en häst som jag ville ha. Hon var min bästa vän. Och jag vet inte riktigt hur, men jag behövde faktiskt inte ens tjata. Bara övertyga. Och jag hade verkligen bestämt mig. Den hästen eller ingen alls. Sluta rida helt. Göra ngt annat.

Om jag skulle komma hem och säga att jag hittat en häst på nätet som jag skulle vilja ha, så skulle jag redan veta svaret. Tvärnej!
Men de e just de. Escada var ju ingen häst som jag hittat på nätet. Escada var Escada. Min Escada. Så efter lite om och men så blev det faktiskt ett ja. Och jag var i chock, helt seriöst. Gladare unge fick man leta efter.
Så efter samtal hit och dit så blev det alltså bestämt. Även fast en rad grejjer kom ivägen så löste det sig. För det löser sig alltid, ska ni veta. Det gör verkligen det.

Så nu sitter jag här, på mitt rum. Och Escada bor ungefär 2 minuter härifrån. Och jag kan lova att hon är lyckligare än någonsin. För det märks, hela tiden. Hon är annorlunda än förut. På ett väldigt bra sätt. Somsagt, lugnare och mer nere på jorden. Inte alls så rädd av sig som hon var förut.

Och jag om någon är lyckligare än någonsin. Min dröm har blivit verklighet. Även fast det har varit väldigt jobbgt vissa stunder, så har det ändå varit värt det. Helt klart. Det finns ingen prefektare häst för mig. Det är bara hon som gäller. Det är bara vi. Och så kommer det alltid att vara. Har sagt det förut men säger det igen. Har aldirg älskat någon så mkt som jag älskar henne. Aldirg aldrig någonsin. Det är något speciellt.

Alla sagor har sitt slut. Våran saga har knappt börjat. Vi har bara tagit oss igenom kapitel ett. Så det finns många kvar. Det som har hänt har hänt. Och nu har vi bara framtiden framför oss.

Vi vet inte vart vi ska men vi ska ta oss dit!


Jag älskar dig Escada. Du förstår sånt som ingen annan förstår. Det finns inga ord som beskriver. Men jag vet att du vet. Och det är huvudsaken ♥

/Gullman