Ett ögonblick jag minns så tydligt är när jag och Pijano vann, överlägset tillochmed, våran första tävling. Placeringar betyder ingenting just då, för när man är helt och hållet bäst är det en helt annan känsla. Att jag var den enda ryttaren som fick rida ärovarv, medan de andra fick gå in utan häst, och bara få känna att vi för ett ögonblick är allra bäst. Att få berömma sin häst och säga att han är den bästa, och då tala sanning. Även fast jag alltid tycker det i princip, så är det ett ögonblick man alltid minns när man får det bevisat också.



/ Emma