Jag sitter inte och är jätteångerfull för just det här, för jag VET vad jag gjort och inte gjort. Jag skiter i att jag blev utslängd och jag skiter i vem det var som såg till att det blev såhär. Jag gillar läget. Men det är en sak jag är ledsen över, det är det verkligen. Och vissa vet precis vad jag menar. Det är jag ledsen för. Verkligen. Det har nog alla ni "vissa" personer märkt.

Ordspråket "allt löser sig", som jag allt för ofta kanske använder..
Är det verkligen så?

Okej, nu blir det inget mer om det här. Bäst är väl att göra som alltid med allt, låtsas att allt är bra hela tiden. Jag har kommit på, att det är så man överlever. Att inte låta vissa saker komma ikapp och ta över. Det bästa är att bara skita i det ibland. Och nu är det nog så, annars kommer man överanalysera och det kommer äta upp en innifrån :) Så nog om detta!

Ska ner till stallet snart. Har longerat Pijano lite idag bara, orkade inte rida och han skulle ändå bara joggas. Ska ner och borsta lite på honom och muta han med lite äpplen kanske! ;)