Berga. Stället där man inte kan ha hemligheter, rykten sprids fortare än klamydia, det snackas om allt och inget, där alla flippar galet, alla känner alla, lärare blir tillsammans, allt är flummigt, människor förändras, man inser vilka som egentligen är falska, man gör saker man aldrig annars skulle ha gjort, man går runt i pyjamas, man bryr sig inte om hur man ser ut, man är sig själv.

Grejjen e att jag inte e migsjälv. Jag vet typ inte vem jag är. Osäkerhet. Ja de e ordet. Jag älskar Berga, för Berga är just Berga. Men samtidigt så hatar jag det. Alla äckliga regler. Allt skitsnack. Alla falska människor. Jag är säkert likadan. Har bara inte insett det än. Men de har nog ingen gjort. De e därför allt är somvanligt. Så som de brukar vara på Berga. Heho.

Jag vet inte riktigt vad jag menar med det här inlägget. Jag är tröttt som fAn. SKEVT!

/Gullman