Det här är till dig, och du vet precis vem du är och jag vet att du läser det här. Så ta åt dig. Tro inte att du är så mycket bättre än alla andra, du förstår inte hur dryg och bitter alla tycker du är. Du äger inte hela världen, och du kommer inse det sen när du står där ensam kvar - när alla tröttnat på den stilen du kör. Det är synd, för det var inte såhär man såg dig förut. Men sanningen hinner alltid ikapp, så är det ju. Genom att skylla ifrån sig för att rädda sitt eget skinn visar bara hur osäker och hur dålig självkänsla du har, det blir bara patetiskt. Det är precis vad jag tycker. Sjukt patetiskt. Ifrågasätt mer än gärna det här, fast egentligen ska du inte behöva få bekräftat att det gäller just dig, för det vet du innerst inne och jag önskar bara att du skulle ta åt dig. För snart står du där ensam, och ett ragg eller två kommer inte få dig att må bättre. Väx upp, jag hoppas du gör det en vacker dag.

Men, bara för att det här inte ska bli en deppblogg liksom, så fortsätter jag vara lite hemlig juförsig, men det här som kommer här är annorlunda. Och till en helt annan person. Och du ska också ta åt dig. För du är så jävla bra. Jag känner att jag kanske ibland är lite dålig på att visa hur mycket jag uppskattar det, allt. Men du anar inte, hur mycket jag verkligen gör det. Till och med när du skriker, är arg eller bara besviken. Men framförallt, när du alltid, alltid, alltid, finns där och alltid lyssnar, oavsett om det är flummigt skitsnack, ilska som kokar över eller bara random funderingar sådär. Jag uppskattar varenda liten grej, och är oändligt tacksam för det. Och jag vet att du läser det här, och lova, fundera inte ens en gång på om det gäller dig för det vet du mycket väl att det gör.

Det är det här som är lite kul, för dem flesta är allt nog rätt oklart. Men två personer vet precis att det gäller dem. Så kan man också göra. Wiho. Jag borde sova för har massa planer för morgondagen!

/ Emma