Åh finns så otroligt många saker som jag saknar. Men ah.

Okej, jag ska vara ärlig. Har försökt förklara det jag saknar här med ord. Men det går fan inte. Raderade allt jag skrev faktiskt. Det blev bara så konstigt. Men fan fan fan vad jag saknar det. Jag saknar dig. Den du var. Allt du sa. Att du fick mig att må så jävla bra. Jag kommer aldrig någonsin glömma. Hur mycket jag än vill göra det just nu. Det kommer nog aldrig hända. För somsagt blir fan påmind varje dag. Och det känns förjävligt faktiskt. För jag saknar det så jävla mycket. Ingenting kommer någonsin bli som förut igen. Vet inte om jag ska vara glad över det eller inte. Allt e bara så konstigt. Jag förstår bara inte. Fast endå så gör jag ju det. Men vafan.

Jag är iallafall så jävla glad att du fanns där för mig. Hela jävla sommaren. Men det hoppas jag att du förstår.




Jag vet inte ens varför jag publicerar det här, men aja