Hoppade nyss ute på stora ridbanan. Ett sockerbitshinder, ett räcke, en oxer och nåt slags staket av nåt slag, alltså lite tittigare. Hade det raka bettet för att prova något nytt och hon var liiiiiite stark kan jag sägs, hehe. I framridningen så va hon lite tittig på saker å ting, ex en grävmaskin som stod breve staket till ridbanan. Läskigt värre! Men så fort vi började hoppa så koncentrerade hon sig. Började hoppa fram lite smått på "staketet" och sockerbiten. Fick ingen större reaktion på det läskiga hindret mer än att hon hoppade en halvmeter över, haha.
Fortsatte sen hoppa på dem andra hindrerna. Jävlar va fin hon var. Drog iofs "lite" efter hindret men men. Kom fel några gånger oxå men hon ställde upp i vartenda läge och löste allt kanonfin. Så roligt att hoppa henne när hon är såhär posetiv ;) Sista lilla banan så hoppade hon kanooooonfint. Men till sista hindret låg vi mittemellan två språng så red på lite extra. Dock så stannade hon för hon tyckte att hon inte räckte till helt. Helt plötsligt satt jag framme på halsen och Eskimå drog iväg. Hade typ ingen chans att stanna men akrobat som jag är hoppade jag tillbax i sadeln och stannade henne. Så där blev det lite cirkuskonster. Hon blev lite osäker då, vilket var synd, så hon stannade när jag red på igen. Sänkte nåt hål och hoppade sen två gånger klockrent. Hon var så fin så fin så fin! :D

Det bästa med den där situationen var att om det skulle hänt för några månader sen så skulle jag tappat självförtroende och fega ur jag med, vilket skulle leda till att vi säkert inte skulle komma över igen. Men istället så var jag på't igen och lite tuffare. Escada kände sig jätteduktig efteråt iallafall, fick massa klappar å godis :D