Är, som rätt ofta, lite smått förvirrad.. Men tankarna kan liksom inte sluta snurra av någon konstig anledning. Känner mig lite schizofren dessutom. Ibland känner jag mig bara så otroligt värdelös. Som att min existens liksom inte har någon betydelse, att jag inte gjort något vettigt i mitt liv och aldrig lyckats med något speciellt bra. Det känns ibland som jag inte räcker till för något och vad jag än gör så är det helt enkelt inte tillräckligt. Men en annan del av mig försöker intala mig själv att jag faktiskt visst har lyckats med grejer, och att gjort någon nytta i mitt liv liksom.

Men ibland, som just nu, kan jag få den känslan av att vara totalsämst. Jag har så hög prestationsångest (tro det eller ej) att det finns inte. Jag plågar mig själv med att verkligen psyka mig för att jag vill lyckas bättre, vara bättre, få någon form av bekräftelse. Ändå så går det så segt. Jag vet inte vad felet är. Och då blir man lite smått förvirrad. Usch. Fan vad negativ jag låter. Låter typ deprimerad. Men det är inte det jag menar. Luddigt inlägg..



Tur att jag har världens finaste kärlek.
Det kan iallafall ingen ta ifrån mig oavsett vad. ♥



Ny dag med nya tag imorgon! Har hästövningar hela dagen på Solvalla, sen ska jag tillbaka till Berga för att rida Pijano och efter det hem till min nya lägenhet i stan för att leverera inflyttningsfest hehe.. Hörs imorn, godnatt!

/ Emma